.

Melvin och jag var med om en läskig olycka i går förmiddag. Var på väg hem från en shoppingrunda, skulle precis köra ut på motorvägen BANG! Såg bara något stort svart (rådjur) som flög iväg mot höger. Fick stopp på bilen ca 50 meter längre fram på påfarten . Tog en minut innan jag fattade mod till att gå ur bilen, gick framför bilen för att se hur det gått med den, såg inte så farligt ut sprutade någon vätska under motorn och högre framdel var lätt demolerad. En massa hår och annat läskigt hade också fastnat i grillen. Tog ur Melvin ur bilen då jag inte viste vad som sprutade ur bilen. Ställde mig i vägkanten med Melvin på armen och mobilen i andra handen. Började ringa runt till nära och kära för att försöka få hjälp. Ingen svarade antingen var det upptaget eller så var ingen hemma. Började få lite lätt panik, massor av bilar passerade men under 20 minuter var det ingen som stannade. Sen ringde min lillebror, då brast det för mig, Robert försökte lugna mig och sa att han var på väg (bor ca 3 mil från där vi stod)så jag skulle vänta på honom. När jag lagt på tfn så stannade äntligen en bil. Två killar steg ur och tog hand om mig och hela situationen på ett fantastiskt sätt. Efter 10 minuter hade dom ringt polis, konstaterat att rådjuret var stendött, hjälpt mig att kolla igenom min bil och lugnat ner mig. Dom förklarade att det var spolarvätska som sprutade ur bilen så det var ingen fara. Dom erbjöd sig att köra bakom mig nästan hela vägen hem för att se till så att vi kom hem med bilen. Så när allt var klart med polisen så körde vi iväg hemåt och vi kom hem utan problem.  Robert mötte upp mig hemma och tog hand om Melvin så jag fick lugna mig lite mer, sen kom Joakim hem och körde bilen till en verkstad, den får vi se igen om ca  2 veckor.. Var rätt så ur balans hela gårdagen och Melvin var rätt så orolig men i dag mår vi både bra. Så lycklig över att det gick så bra som det gick att vi inte skadade oss fysiskt. Man tänker bara hela tiden på allt som kunde ha hänt om vi träffat rådjuret rakt framifrån eller om jag hade panik väjt eller panik bromsat..  Nu är jag istället en erfarenhet rikare och vet vad jag ska göra om något liknande inträffar igen. Och jag kan lova att om jag i framtiden ser någon som står still i vägkanten med varningsblinkers på kommer jag alltid att stanna för att se om dom behöver hjälp!